Photographer: Joanna Kosinski (http://joannakosinska.com)
Vi kan idag se hur nordisk litteratur spridit sig världen över, Tove Jansson med sina mumintroll, Astrid Lindgren, Stig Larsson, Camilla Läckberg och Henning Mankell är bara några exempel på författare som fått sina verk översatta och uppmärksammade världen över.
Men hur började allt egentligen, hur kom den nordiska litteraturen till och vart kan vi fortfarande idag finna de äldsta nedskrivna verken?
Allt började egentligen på Island.
För att ta reda på hur isländsk litteratur kom till så måste vi gå tillbaka till ett krigshärjat Norge och Danmark.
Krig, besvikelse på ledare och överbefolkning ledde år 870-930 till att stora delar av befolkningen emigrerade till den stora Nordvästra ön, som vi idag känner till som Island.
Efter att de etablerat sig, börjat med byteshandeln och utforska resten av ön så hopade sig även problemen. Olika åsikter gjorde att släkter vände sig mot varandra, som i sin tur utlöste tvister och små inbördeskrig. Det är här berättelserna tar sin början.
Runt 1200-talet blev den latinska skriften mer vanlig utanför det nordiska kyrkoväsendet . Sagor och berättelser som förut bara blivit berättade genom folkmun blev nu nedskrivna. Därför kan man idag läsa om en och samma person som i olika sagor figureras på olika sätt. I en historia kan personen vara hjälten men i nästa fall fienden eller en bikaraktär.
I en typisk isländsk saga berättas det ofta om slag emellan släkterna och även berättelser om asatron. Det som var speciellt med isländska sagor var att de skrevs på prosa d.v.s. mening för mening istället för med rim samt att sagorna skrevs i kronologisk ordning. I likhet med annan litteratur från den här tiden så är det mansdominerande berättelser, männen framställs ofta som oberörda för smärta, nederlag och fara.
Spår vi ser än idag, Kurt Wallander, Johan Falk, Hamilton och Martin Beck är bara några exempel på orädda män.
Litteraturen är idag fortfarande väldigt mansdominerad i både fiktiva karaktärer och författare, men vi har med stor glädje ändå kunnat läsa om starka kvinnor som utan rädsla kastar sig in i situationer.
Ett lysande exempel är Lisbeth Salander, Stig Larssons skapelse om en stark kickass kvinna som klarar och reder sig själv. Dock med ett inte helt problemfritt psyke och rivigt humör vilket verkar vara klassiskt när det kommer till kvinnliga karaktärer.
Hur nordisk litteratur kommer förändras de kommande 1500 åren återstår att se.
Rehanna Svedin